Bilar

Det är något speciellt med gamla bilar. Dom har personlighet och charm, unika små egenskaper som man måste lära känna med tiden. Min bil hade gått nästan 30 år på vägarna innan jag ens var född. Tänk alla platser han varit på, alla människor som suttit bakom ratten, alla mil han rullat sin ålder till trots. Gamla bilar är mer än bara bilar, dom är en liten bit historia och kan berätta sin egen del av den genom varje liten prick i kromet och reva i innertaket.

Visst finns det dagar då man undrar vad tusan man håller på med. Man ligger på rygg under bilen, svettas och svär och försöker få dit en oljig bult med blöta, kalla fingrar medan det ramlar ner grus och rost i ögonen. Allt jävlas och man förbannar den dagen man skrev under ägarpapperna.

Av någon märklig anledning tycks all den där ilskan och frustrationen som bortblåst i samma ögonblick som man vrider om nyckeln och v8an mullrar igång. Att få slänga i en bra skiva i stereon, höra ståbasen i bakgrunden som komplement till motorljudet, lukten av gamla doftgranar, läder, bensin och den där klassiska gammelbilsdoften som jag antar beror på både mögel och intorkad öl i baksätet. :)
Att styra ut kärran på riksvägen, cruisa fram i sånt där lagom tempo, utan stress, utan nåt speciellt mål (no particular place to go), veva ner rutan och hänga ut vänsterarmen, känna solen värma och varma vindar som fläktar in genom rutan. Läder som klibbar fast mot huden och känslan av backelitratten som så många händer hållit i genom åren.
Det är äkta kärlek.

Oldsmobile F-85 -61
Att så mycket lycka kan komma från en enda bil!